För ett tag sedan fick vi till slut se och träffa en av rävungarna på nära håll. Vi visste att de båda rävhonorna hade fått valpar, men vi hade bara sett dem på långt håll. En kväll såg vi den ena honan komma gående på grusvägen, hon stannade till när hon såg oss för att snabbt försvinna in i gräset. Och efter ett tag alldeles brevid oss, så satt den lille hanen och tittade försiktigt på oss. Det var som om honan hämtat honom till oss.
Hon satt sedan en liten bit i från och höll kontroll. Att det var en hane kunde vi ganska omgående se. Han var väldigt försiktig och rörde sig runt om oss hela tiden. Svår att få på bild då det redan börjat skymma. Att vi hade lite korv med oss gjorde saken lite lättare. Rävungen hade blivit tillräckligt gammal för att inte ha kvar valppälsen. Han var en lite busig "tonåring"
När korven var uppäten, även mamma fick lite grand, vilket hon genast matade ungen med, så kunde vi "umgås" lite närmare. Han satte sig och tittade på oss från stenen m.m.
Att det var en hane kunde vi också se på hans tekniska intresse.(Måste ha berott på det, eller?) Kameran och objektivet undersöktes noga. Vad är det där, går det att äta?
Försiktigt närmade han sig när en korvbit räcktes fram. Är det så här man menar med att"vara rak i ryggen som en fura"?
Mamman låg bredvid i gräset och såg till att allt gick lugnt till.
Så var det något som hördes i gräset och uppmärksamheten från oss släppte. När han efter en kort dykning ner i gräset konstaterat att det inte var något roligt ägnade han oss sitt intresse igen.
Men korven var slut, och efter ett tag stod han ute på grusvägen och såg ut som om han tänkte, -Nu följer jag med mamma hem, vi ses en annan dag.
Och så skuttade de båda bort på vägen och försvann in i gräset igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar