FRÖDINGS FOTO

LIVET PÅ GÅRDEN
Året runt på gårdenNågra mil norr om Sunne i Värmland, bor Peter Nilsson med sin familj på en liten gård alldeles intill sjön Frykens strand. Han driver sitt jordbruk på traditionellt sätt och de tre ardennerhästarna har en central roll i deras liv. Alla maskiner och redskap är av traditionell typ och mycket av arbetet utförs med handkraft. Hästarna används istället för traktorn i så väl arbetet i skogen som när det gäller vårsådd, hökörning eller höstplöjning. Lennart Fröding har under flera års tid följt Peter och hans familj i livet på gården. Något som från början bara skulle bli några bilder, utvecklade sig till en riklig dokumentation av livet tillsammans med hästarna. Vi får följa arbetet i skogen såväl som på gärdena runt gården. Följa med under vårens sysslor, slåttern på sommaren och höstens skörd och potatisupptagning. Följa familjens liv som för de flesta av oss är annorlunda. Följa livet där naturens villkor styr arbetets rytm. Men utvecklingen står inte stilla.

29 aug. 2011

Rävar och Älgar

När vi sakta åkte längs grusvägen, som slingrar sig genom gärdena, såg vi en räv nere vid dikeskanten. Vi stannade bilen efter vägkanten och smög ut för att se vem det var. Kanske var det vår vän sedan tidigare. Ett huvud stack upp genom gräset, tittade på oss och försvann. En liten stund senare dök det upp, men på ett helt annat ställe. Vi ville ta oss närmare och gick ut på gärdet via en traktorväg över diket.
Men vi hinner inte många steg ut på gärdet bland halmen, förrän det dyker upp ett yrvaket rävansikte alldeles framför oss. Där låg räven vi letade efter. Alltså var det en annan räv som vi först sett. Och mycket riktigt. Borta vid dikeskanten gick den, försiktigt spanande mot oss. Betydligt räddare än rävhonan. Sakta drog den sig längre bort tills vi såg den trava iväg bort mot skogen. Men vår lilla vän satt snällt kvar och höll reda på vad vi gjorde. Visst är hon fin, i sin röda täta päls. Trots att hon hade frö och liknande från ogräset på gärdet i den.
Men efter en stund bestämmer hon sig för att lämna oss. Hon går tätt förbi mina ben och går i en vid båge bort mot vägen, förbi Jens, som satt på huk bakom mig. Men, så vänder hon på sig, och går sakta fram mot honom.
På bara någon meters avstånd tittar hon och luktar mot honom. Vad är du för en filur egentligen? Verkar hon tänka. Kanske har du något gott till mig ? Under nästan en minut står hon så och tittar på oss innan hon bestämmer sig för att vi inte var roligare än så. Hon tar sig upp på grusvägen och försvinner sen bort genom kurvan.Det är säkert inte sista gången vi ser henne.
Äntligen har vi lyckats komma närmare älgarna. Tyvärr kommer de fram när det är väldigt mörkt. Men ändå. När vi kom fram till havrefältet där de brukar vara, såg vi en tjur på ganska långt håll.Om man gick på en stig inne i skogen parallellt med gärdet kunde vi komma mycket nära. När vi försiktigt kommer till slutet av stigen, där skogen öppnar sig, ser vi inte bara tjuren, utan totalt fem älgar. Där två av korna har kalvar.
Här gällde det att ta det försiktigt så vi inte skrämde dom. Vi började fota och till slut såg de att det fanns något i skogskanten. Men om vi var stilla så verkade älgarna inte se oss som något hot. De fortsatte sakta med sitt betande. Den ena älgkalven verkade vara lite ängslig och gick inte gärna med sin mamma ut på fältet utan höll sig i skogskanten.
Kvällsdiset började komma och längre bort på gärdet, genom diset ser vi fler älgar komma. Totalt blev det sju vuxna med tre kalvar. Två årskalvar och en fjolårskalv.
På bilden ovan syns två av korna med sina kalvar. Den något osäkra kalven syns vid skogskanten där den uppehöll sig nästan hela tiden.När de andra älgarna sakta vandrade fram över fältet, stannade kon och den här kalven kvar på vår sida. Till slut blev det för mörkt och vi fick vända tillbaka till bilen medan det fanns någon chans att fortfarande se stigen. Två ytterligare kvällar har vi varit på plats, men inte sett till någon ytterligare älg. Fortsättning följer.

Inga kommentarer: