FRÖDINGS FOTO

Den gångna helgen har vi tillbringat i en stuga på Fageråsen, på Trysilfjället. Det är skönt att komma dit vid den här tiden och få se fjället grönska. Dessutom är det inte trångt ute i naturen runt omkring, heller. En av dagarna gjorde vi en liten utflykt. Vi tog oss tillbaka till Sverige och till Fulufjällets nationalpark för att se Njupeskärsfallen. Rakt upp över fjället från Trysil i östlig riktning, på en slingrande grusväg, 4 mil till Ljördalen. Därifrån en hygglig, asfalterad, men smal och krokig väg, norrut mot Sverige. Någon mil innanför gränsen, kommer plötsligt en ren ut ur skogen på vår högra sida. Bilen framför oss får bromsa rejält för att inte köra på den. Helt obekymrad om detta, ställer den sig på vägens vänstra sida och tittar på oss. Bilen framför åker iväg, men jag tänker fånga den på bild. Men, min systemkamera ligger nerpackat i ryggsäcken i baksätet. Typiskt. Snabbt ut ur bilen upp med bakdörren och fram med väskan. Renen är fortfarande kvar, jag hinner nog. Upp med kameran, på med strömbrytaren, då tar renen några snabba kliv och försvinner in skogen, totalt spårlöst. Inte en bild. Jag sätter mig vid ratten och ser rakt in i Mariannes triumferande ögon, hon hann få två bilder med sin kompaktkamera genom framrutan på bilen. Alltid något.

Framme vid nationalparken var vi sugna på kaffe och något att äta, så vi köpte varsin räkmacka med kaffe, innan vi gick iväg. Mycket gott. Efter en vandring på c,a 2 km på lätta stigar kom vi så fram till Njupeskärsfallet. Sveriges högsta fritt fallande vattenfall. Fascinerande att se. Väl värt ett besök. När det gäller fotograferingen var vädret inte det lättaste. Klarblå himmel med stark sol och själva fallet liggande i skuggan med kritvita snöfläckar runt botten. Men bortsett från bilderna, kunde det inte bli bättre.