Under fem dagar på Island, så har vi besökt fem av de tio mest rekommenderade platserna att se på ön. Alla på överkomligt avstånd för att ha Reykjavik som bas. Närmast var Blå Lagunen, som ligger nära vägen mellan flygplatsen Keflavik och Reyjkavik. Denna bassäng med varmt, turkosfärgat källvatten var speciell att bada i. Utetemperaturen var c.a 13 grader, men i vattnet var det mellan 38 och 40. Härligt.
Är man på Island så vill man ha vädret på sin sida. Det hade vi inte på vår andra dag. Trots regnkläder från topp till tå, fick vi efter halva dagen avbryta och ta oss tillbaka till hotellet.Det regnade, blåste och var kraftigt dis. Enligt väderleksrapporten så var molnhöjden som bäst 60 meter.Och om man då tänker på att bergen är mellan 1000 och 1500 meter höga, så såg vi ingenting av detta. Det var synd om de turister som åkte med bussar ut till de olika platserna och inte hade ordentliga kläder på sig. Det regnade och blåste så att jag tror inte regnet nådde ner till marken, för det kom på tvären i luften.
Tredje dagen lovades bättre väder fram på dagen. Nu blåste det inte så farligt längre, även om det kom lite regn. Vi åkte tillbaka ut där vi varit dagen före. Först kom vi till en plats som heter ungefär Thingvellir. Det är den plats där vikingarna först bildade sin riksdag. Här möts även två kontinentalplattor, den Europeiska och den Nordamerikanska. En spricka som tydligen syns i dagen. Här rör sig "plattorna" mot varandra c.a 5 cm om året.
Marken är uppbyggd av lavasten. Som på så många andra ställen på ön men här är det branta klippväggar av lavastenen. Vatten finns det överallt som forsar ner för bergen. Den här ovan är steg två på en livlig fors som letade sig ner mot havet. Man är inte ensam här ute i den Isländska "vildmarken". Fullt med andra turister som kommer fram endera med egen bil, hyrbil, eller med de otaliga bussresorna som finns. Det är utmärkta gångbanor till de mest besökta platserna och ibland så känns det inte som om det är riktig natur.
Nästa stopp på vägen var Geiysrarna. Geiysrarna är djupa vattenfyllda sprickor i berggrunden där berget är väldigt varmt och vattnet värms upp till över 200 grader, ånga alltså. När det byggts upp tillräckligt med tryck, skjuts ångan upp genom hålet och tar med sig en jättekaskad av vatten. Geijsir, som är originalet, har inga utbrott längre utan gångarna tros vara igensatta. Istället är det en mindre, som kallas för Stokkur, som är aktiv.
Däremot så finns det flera hål där vattnet "kokar" i. Dock inte med några vattenkaskader. Ytvattnet håller strax under 100 grader och går inte att ta på. Där det rinner ut på marken och man kan känna på det, är det knappt man kan stoppa ner fingrarna.
Ett filmteam klev över markeringarna och verkade försöka koka ett ägg i den här källan. Killen till vänster har ett sådant i en sked i handen. Vet inte om de lyckades.
Ett litet utbrott ur Stokkur. Det här var inte så högt, kanske 10-12 meter. När den når som högst sprutar den 25-30 meter. Det kommer mycket vatten med upp och man skall stå i rätt vindriktining. Annars blir man rejält blöt.
Runt geyjsrarna var det en rödaktigt lerjord. Eftersom det regnat och den var blöt så satt den rejält fast på skorna när man gått i den. Det gick inte att torka av den ens i det blöta gräset utan den fick sköljas bort med vatten.
Nästa stopp, ungefär 5 km bort, ligger en mäktig plats. Vattenfallet Gullfoss. Ett vattenfall där vattnet faller i två etapper. Mycket mäktigt. Här dånade det rejält, och det kom upp mycket vattendimma från fallet.
Här nedanför syns hur berggrunden, eller lavastenen ligger i olika skikt. Några Italienare tog fika uppe i slänten.
Här är steg två i vattenfallet, där vattnet faller ner i en djup ravin för att rinna vidare ner i ett lugnare tempo. Det kommer otroliga mängder vatten här varje sekund.
Vattendimman är tät i luften och det är ingen ide att ta sig hit utan regnkläder. Inga kända människor på bilden.
Bortanför Gullfoss börjar den Isländska vildmarken. Där får man inte köra med en vanlig bil. Endast fyrhjulsdrivna bilar med hög markfrigång får åka in på dessa vägar, som är märkta med ett F.
När vi hämtade ut vår "vanliga" hyrbil fick vi nästan redogöra för vart vi tänkt åka. För skulle vi till det ena stället var vi tvungna att ha den tilläggsförsäkringen och åkte vi på en F-väg, fick vi skylla oss själva. Ingen försäkring gällde här och vi skulle få stå för allt själva om det hände något.
Så här skulle man åka om man ville längre bort. Runt Gullfossområdet dök de här bilarna, och liknande upp. De var ganska många och de var häftiga att se i verkligheten, dessa expeditionsbilar. Det blir kanske vid nästa besök vi åker med dessa.
På vägen hem passerade vi den här forsen med det nästan turkosfärgade vattnet, som rusade fram under bron som jag står på och fotar. En enfilig bro där jag fick hålla mig åt sidan när trafiken kom.
Sista dagen åkte vi upp mot Snaefellsnes nationalpark. C.a 20 mil från Reykjavik, där man åker norrut på väg 1, som går runt hela Island. Efter ungefär 5 mil åker man ner i en tunnel under viken. Tunneln är 6 km lång, kostade ungefär 60.- enkel väg. Man slipper åka 5 mil runt viken tack vare tunneln. Ganska häftig färd. Vid Borgarnes svänger man av 1-an och åker västerut mot Snaefell.
På vägen passerar man det här lilla samhället, Ölafsvik. Här stannade vi och handlade i byns supermarket. Ungefär lika stor som en normal närbutik.Vi fick handlat vad vi behövde.
En liten sjö med härliga berg i bakgrunden. Alldeles stilla på vattnet. I mitten av bilden ser man en kyrka. Det finns det lite här och där. Inte alltid vid en by, utan det kan vara en bondgård där kyrkan med tillhörande kyrkogård finns.
I närheten av ett samhälle som heter Hellnar, finns den här fyren. Här kunde man parkera bilen och gå ut i omgivningarna. Annars var det svårt att stanna efter vägen då det inte finns några rastplatser eller vägkanter att stanna vid. Utanför asfalten kan marken vara mjuk och risken för att fastna är stor. Vi såg spår efter liknande.
Här är också ett par stora lavaskulpturer som ligger alldeles vid strandkanten. De här är riktigt stora, till vänster om stenarna syns några människor så syns storleken bättre. Man kan bara fundera över hur de en gång skapats.
Vid Hellnar fanns lite bebyggelse och ett turistcenter, där den här kyrkan ligger. Återigen en kyrka som mest verkar användas vid begravningar.
På bilden ovan syns Snaefellsjökeln. Isen syns lite under molnet i mitten av bilden och i vänsterkanten.När man ser den så skimmrar den i en grönblå färg. Isen täcker en vulkankrater som troligen hade sitt senaste utbrott 250 år e.Kr. Marken runt om består av lava.Ingenting växer här utom mossor och lite gräs som täcker marken.
Och så till sist, riktiga Islandshästar. Det finns gott om hästar på ön.Och var man än kommer så finns det stigar som är avsedda för ridning. Vi såg också flera sällskap som var ute och red.
Vägarna på Island är väldigt bra. Asfalt av mycket god kvalitet på alla vägar som man får åka med "vanlig" bil, så man tar sig till de allra flesta ställen som är av intresse. Vägarna är dock inte breda. På de mest kända platserna är man inte ensam besökare men det får man inte räkna med. På fem dagar ser man inte Island på
"rätt" sätt utan man bör kanske ta sig längre in i vildmarken med hjälp av de rätta bilarna. Men det får bli en annan gång.
