FRÖDINGS FOTO

LIVET PÅ GÅRDEN
Året runt på gårdenNågra mil norr om Sunne i Värmland, bor Peter Nilsson med sin familj på en liten gård alldeles intill sjön Frykens strand. Han driver sitt jordbruk på traditionellt sätt och de tre ardennerhästarna har en central roll i deras liv. Alla maskiner och redskap är av traditionell typ och mycket av arbetet utförs med handkraft. Hästarna används istället för traktorn i så väl arbetet i skogen som när det gäller vårsådd, hökörning eller höstplöjning. Lennart Fröding har under flera års tid följt Peter och hans familj i livet på gården. Något som från början bara skulle bli några bilder, utvecklade sig till en riklig dokumentation av livet tillsammans med hästarna. Vi får följa arbetet i skogen såväl som på gärdena runt gården. Följa med under vårens sysslor, slåttern på sommaren och höstens skörd och potatisupptagning. Följa familjens liv som för de flesta av oss är annorlunda. Följa livet där naturens villkor styr arbetets rytm. Men utvecklingen står inte stilla.

9 juli 2011

Lunnefågel, Shetlandsöarna
Den gångna veckan har jag och Marianne varit på Shetlandsöarna på lite semester. Öar som överraskar både positivt och negativt. En positiv sak var att vädret var ovanligt bra under i stort hela veckan vi var där. Vilket det inte brukar vara. En annan sak som var positiv, var när jag såg att det fanns en stor koloni med häckande Lunnefågel på ön. Vi begav oss till naturreservatet vid Sumburgh head, som platsen heter. Det är den allra södersta spetsen på Shetlandsöarna.
Här finns stora bestånd av olika arter av sjöfågel där Lunnefåglarna var de klart flesta. På grund av dålig tillgång på föda för fåglarna i havet under vintern, så var det tydligen inte så många riktiga häckningar på platsen i år. Utan det var flest ungfåglar och några äldre fåglar som misslyckats med sin häckning som samlats där. Lunnefågeln lever tillsammans med samma partner livet ut. De kan tydligen bli upp mot 30 år gamla.
Vad som först slog mig när jag såg dem, var hur små de är. När man ser bilder på dem får man uppfattningen att de skall vara relativt stora. Det är dom inte. Ca 25-30 cm stora uppskattar jag dem till. Men vilka härliga varelser. Relativt orädda satt de på kanten av klippan, tittande mot oss, som för att få reda på vad vi ville.
Ibland verkade det som om de diskuterade saker med varandra. Kanske var det fanns bäst med fisk i havet nedanför eller något annat. De verkade inte bråka med varandra utan de hade ett lite trevligt kuttrande när de lät. På bilden ovan ser det ut som om två stycken ivrigt lyssnar på vad den tredje har att säga. Ibland sträckte de ut vingarna och dök i väg ner för stupet med små enkla vingrörelser.
Efter några timmar tilltog vinden kraftigt och när man stod uppe vid kanten för att se fåglarna, var det till slut besvärligt att stå upp när vindbyarna kom. Än svårare att hålla en kamera med teleobjektiv tillräckligt stilla för att få skarpa bilder. Fåglarna blev mer rörliga också och seglade fram och tillbaka på uppvindarna. Men, en för mig oförglömlig dag. Att få se dessa små trevliga varelser på så nära håll. Hoppas få göra det igen.

1 kommentar:

Mira Huhtals sa...

Hej!
Jag ska resa till Shetlandsöarna snart och ditt inlägg gladde mig då jag har ett stort intresse för fåglar.

Men jag uppfattade inte under vilken årstid ni var där?